måndag 20 november 2017

Julträd

Redan för 1,5 år sedan köpte jag en stor ljusstake i trä på en loppis i Löddeköpinge, som sedan dess har blivit stående på vinden. När jag köpte staken visste jag inte riktigt vad det var, men i efterhand har jag lärt mig att det är ett så kallat julträd, som är ett hantverk med historiska rötter i Blekinge. Lite extra kul, med tanke på att jag själv har anknytning till just det landskapet. Blekinge Museum har en hel samling av just julträd, och på museets hemsida kan man läsa följande: 

"Julträd är ett slags ljusstake prydd med äpplen, som förekommer i stora delar av södra Sverige. Men ingenstans är julträden så vackra och varierade som i Blekinge. En mängd olika figurer som hästar, fåglar, blommor och blad pryder träden. Julträdens historia är höljd i dunkel. De äldsta träden som vi med säkerhet kan datera i Blekinge är från 1870-talet, men de har säkert förekommit tidigare. Speciellt för julträden i Blekinge är deras varierande och fantasifulla utseende."


Som bilden ovan visar var mitt julträd helt omålat när jag köpte det, vilket i och för sig var läckert på sitt sätt, men kanske inte så "varierande och fantasifullt" direkt. I lördags fick jag för mig att jag skulle måla det själv. Det stod ju ändå på vinden och skräpade, så jag tänkte att jag inte hade så mycket att förlora på att prova. När vi ändå var och tittade på kakel, så passade jag på att gå till färgavdelningen och köpa färg. Om man vill vara riktigt traditionell ska man nog egentligen måla med äggoljetempera, men jag hittade dekorlasyr i en realåda för 10 kronor burken, så jag tog det istället. 


Allmogefärger i rött, grönt och gult blev det, och nyanserna passade alldeles utmärkt i sammanhanget. För att få färgen täckande så laserade jag i lager på lager. Pinnarna, som man ska sätta färska äpplen på, behöll jag trärena. Resultatet blev faktiskt inte så dumt!


Julträdet är ganska högt, så det är inte helt lättplacerat i vår lilla stuga. Jag tänker nog ändå att det ska få stå som centerpiece på matbordet i gröna rummet i jul. Nu är det bara juläpplena som fattas! Fast säkert kan man dekorera det med annat också. 

söndag 19 november 2017

Sista trädgårdsrycket

Under halva september och hela oktober gjorde jag absolut ingenting i trädgården, och nu har ju mer än halva november också gått. Allt har liksom bara fått stå och förfalla, men så idag kändes det som att det var dags att göra ett sista ryck innan vintern definitivt är här. Nu är utemöbler och lösa prylar äntligen inplockade för vinterförvaring i ladan, och lite höstarbete i köksträdgården är också avklarat. 


Där nere krattade jag lite löv, och sedan tömde jag krukorna i växthuset på gamla tomatplantor och annat mög. Annars tömmer jag inte växthuset på grejer, utan låter det fungera lite grann som vinterförråd för både krukor och en del utemöbler.


Jag brukar även övervintra en del växter här inne. Det är ett kallväxthus, men tack vare att det oftast är så milda vintrar i Skåne, så brukar det funka bra iallafall. Ser ni säsongens sista paprika där på bordet?


Jag är alltid lite slarvig med att diska ur krukorna på hösten. Jag tömmer dem och travar dem på hög, så får den riktiga städningen vara till i vår. Då tömmer jag hela växthuset och tvättar av allt med högtryckstvätten. 


Min fina krukros jordslog jag ändå i en pallkrage och täckte den sen med löv. Hoppas att den klarar vintern så, men det har brukat gå bra med andra rosor. Den blommar fortfarande så ljuvligt!


Innan skymningen började falla hann jag också pilla ner de där rea-fyndade blomlökarna i en rabatt. Planen var att jag skulle hinna plocka lite fler krassefrön innan det var dags att gå in, men pannlampa i köksträdgården kändes dock lite som överkurs. Det får nog bli till nästa helg, om det inte är för fruset då. Nu orkar jag inte göra mer idag, och så är det snart dags för söndagsbad!

lördag 18 november 2017

Mer av sånt man redan har

Ett loppistips är att leta efter grejer som man redan har. Det är nämligen alltid ett smart inredningsknep att gruppera flera av samma sak eller samma färg, för det gör sig liksom bättre då. Som idag, när jag hittade ytterligare en sån där liten rolig flugsvampljusstake jag redan hade tre stycken av. Nu fick jag ju ihop till en hel adventsljusstake, hihi! En krona gav jag för den lilla godingen; överkomligt så det förslår.


När jag ändå var inne på flugsvamptemat passade jag på att handla en påse med sådana där små svampar man sticker ner i mossan. Sådana har jag också redan hemma, men jag tänker att masseffekten kan bli rolig i något adventsarrangemang. 5 kronor var ju också en summa som inte direkt sved så hårt i plånboken.


Jag har gjort andra loppisfynd idag också. Och lånat hem badrumskakel på prov. Och målat om en ljusstake. Men det får det bli mer om i ett annat inlägg, för nu är det dags för soffmys. Trevlig lördag på er!

fredag 17 november 2017

"Runt en tusenlapp"-kannan

Det där med eventuellt ekonomiskt värde är alltid sekundärt när jag köper gamla grejer. Jag är aldrig ute efter att tjäna pengar, utan handlar alltid med hjärtat. Fast nog drog jag lite extra på munnen när en god vän skickade följande MMS häromdagen. Kolla sista meningen i svaret på frågan!


"Jag kan tänka mig ett pris runt en tusenlapp," säger alltså Antikrundans expert Antonia Berglund om just den där roliga tomtekannan som folk skrattade högt åt att jag budade hem från Tradera förra året. Skrattar bäst som skrattar sist, haha! (Precis som om jag hade den blekaste aning då...)


För tusen spänn betalade jag naturligtvis INTE. Hade den kostat det hade jag alldeles säkert skrattat högt, jag med. Men oavsett ekonomiskt värde, så ÄLSKAR jag det här lilla ekipaget! Fatta hur roligt de måste ha haft på porslinsfabriken när de spånade fram den här modellen! 


Min ekonomiska ovisshet till trots vill jag ändå påstå att det var den absoluta höjdpunkten förra året, när jag ställde fram kannan på kaffebordet i samband med Kalle Anka-fikat på julafton. Piff och Puff fullkomligt bleknade i jämförelse, haha! I år kommer det givetvis kännas extra exklusivt att få servera kaffemjölken i min fina tusenkronorskanna. 


För övrigt kan jag meddela att min gamla dator sansade sig framåt läggdags igår, slutade "tugga" och installerade det den skulle. Puh! Det var väl en evig tur. Att kasta sig ut för dags-att-köpa-ny-dator-stupet känner jag mig inte alls redo för. Nu får vi hålla tummarna för att den hänger med ett bra tag till. 

torsdag 16 november 2017

Datorstrul

Igår kväll påbörjade jag en uppgradering av operativsystemet på min dator. Jag tänkte att det var smart att låta installationen rulla över natten, men hela klabbet hängde sig, och nu står allt fortfarande och tuggar. Omstart har hittills varit helt lönlöst, suck... Så här glad känner jag mig just nu:



Well well, vad är väl en bal på slottet? Maken har grejat lite, och nu verkar det som att det iallafall rör på sig, om än oändligt sakta. Jag håller tummarna för att det bara är fråga om en teknisk formsvacka och att datorn är ”back in business” snart igen.

onsdag 15 november 2017

Får får får?

Ännu ett litet tändsticksfår (a.k.a. Putzlamm) har hittat till Solhäll. Den här gången en med grönt band och gammalt glitter, och ett ansiktsuttryck som fullkomligt skriker "Köp mig"! Jag älskar de här små krabaterna. Helst vill jag ha en hel liten fårfarm! Det är livsfarligt att titta på Tradera... Fast jag får (ordvits!) nog nöja mig med att buda hem en per år, för kilopriset på fårkött är rätt dyrt, om man säger så.


Idag reade de påsar med vårlökar på den lokala matbutiken på orten där jag jobbar. 15 kronor för 8 kungsängsliljelökar får man väl ändå säga är prisvärt. Olika sorters allium, honungslök och en påse tulpaner blev det också. November kanske är lite i senaste laget för lökar, men i Skåne kommer man undan med det mesta. Om det är frostfritt så åker de ner i jorden i helgen, annars får jag väl plantera dem i kruka. Och med tanke på alla pengar jag sparade på att inte handla lökar tidigare under hösten, så har jag ju nästan pengar över att köpa ett får till, hihi! (Jag älskar den självklara logiken i min egen matematik.)

tisdag 14 november 2017

Uteplatsprojekt anno 2017

Det bästa med vår tomt är att den inte är platt överhuvudtaget, och det sämsta med vår tomt är att den inte är platt överhuvudtaget. En klurig situation, det där. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men hela trädgården är liksom indelad i fyra olika nivåer, där varje nivå lutar både neråt och åt sidan. Det är liksom uppförsbacke på ett håll och nedförsbacke på ett annat. Förvisso charmigt, men inte alltid så praktiskt. Genom åren har vi suttit sönder många trädgårdsmöbler kan jag säga, och att dessutom behöva flytta på dem varje gång gräset skulle klippas har ju inte alltid heller varit så smidigt.


Planer på att markbereda och göra ett riktigt "golv" har funnits i tankarna i många år. Trädäck är trevligt på många andra ställen, men för den gammaldags känslans skull drömde vi redan tidigt om en uteplats med gatsten. Efter att ha väntat på vår tur i ett helt år, så rullade äntligen grävskopan in i juli och grävandet kunde börja. Det ska erkännas att jag blev lite extra ångestladdad de dagar under semestern då trädgården såg ut så här, men så måste det ju vara en period innan det blir bättre.


Jord schaktades undan, marken jämnades till, markduk lades och sättgrus kom på plats. Kantstenarna var färdigskurna när de kom, men när stenläggarna började lägga ovalen så visade det sig att måtten inte hade blivit riktigt rätt. I stenhuggeriet (som faktiskt finns här i kommunen) var det semesterstängt, men med några extra bitar från deras lager så formade vår danska stensättare till perfekta stenar med stenhacka och såg. Det var en fascinerande yrkesskicklighet att beskåda, kan jag säga.


Själva stensättningen gick sedan undan med rasande fart. Gatstenarna lades i den där klassiska bågformationen som de ofta ligger i på gator och torg När all stensättning var klar såg det nästan ut som om vi hade byggt oss en liten stenplatå i trädgården, hihi! Det myckna regnandet satte sedan stopp för det fortsatta markarbetet i flera dagar, och Fröken Grön vankade otåligt av och an på Solhäll och bara väntade. Inte direkt hennes paradgren, ska tilläggas...


Men sen kom solen, och allt markarbete blev äntligen färdigt. En kvart efter att grävskopan väl hade rullat iväg, så hade maken och jag redan inrett den nya uteplatsen med våra gamla trädgårdsmöbler, och dagen efter sådde jag nytt gräs...


... som verkligen växte upp otroligt snabbt! I augusti, september och oktober fick jag nästan klippa det två gånger i veckan, och nu i november frodas det fortfarande. Att jag myllade ner gräsgödning i jorden innan sådd kan ju kanske vara en förklaring till det.


Nu får marken sätta sig ordentligt över vintern, innan jag börjar greja med eventuella rabatter och planteringar i anslutning till den nya uteplatsen. Vi vill också fixa ett nytt rejält träbord (gärna ett bockbord eller ett kryssbord) och kanske lite rejälare stolar eller bänkar att ha här. Jag har alldeles säkert många angenäma projekt att se fram emot till sommarsäsongen 2018, hurra! Fast jag kanske slår till och gör ett litet julstilleben där ute redan nu i december. Vi får väl se vad det kan bli.