måndag 15 september 2014

Måndagsbad

Eftersom det inte blev något söndagsbad igår, så fick det bli ett måndagsbad idag istället. Ju hetare vatten desto bättre, och så MYCKET skumbad. Garanterat det perfekta sättet att kurera en förkylning, får jag nog säga. 


Ser ni den där lilla vitputsade "tårtbiten" uppe i hörnet vid taket? Den lilla detaljen är jag fånigt förtjust i! Kan vi bara få en riktig kran på plats också, så kommer jag bli ännu mer nöjd. (Vi kör fortfarande med trädgårdsslang kopplad på varmvattenkranen vid tvättmaskinerna.) VVS-firman är faktiskt kontaktad, så nu är vi nästan på gång. Det tog oss bara ett helt år att komma till skott...

söndag 14 september 2014

Röstansvar

Maken och jag startade söndagen med en kort promenad nerför backen till församlingshemmet, som tjänstgör som vallokal idag. Det är högtidligt på något sätt, att gå och rösta. Att stå där bakom skärmen med sitt röstkort och smussla med sina tre kuvert. Att bli avprickad i röstlängden. Att få vara ett kugghjul i den demokratiska processen. 


För mig är det ofattbart att över en miljon svenskar väljer att nonchalera sina demokratiska rättigheter. Är det inte snarare så att rösträtten är ett ansvar? En medborgerlig skyldighet? En solidaritetshandling mot människor i världen som offrar sina liv i kampen för samma rätt? Jag tycker faktiskt det. 

lördag 13 september 2014

Tänt va're här

"Hej, jag heter fröken Grön och jag är en obotlig lamptändare." 

Det är ju något som är så himla hemtrevligt med tända smålampor. Ju fler, desto trevligare. Så här i höstmörkret vill jag helst att hela huset ska bada i ljus redan på eftermiddagarna. Kvällarna ska vi inte ens prata om. Jag tassar runt och tänder, även i de rum där jag inte tänker befinna mig. Jag vill ha lampan tänd i hallen på framsidan...


Jag vill ha lampan tänd i smatten på baksidan...


Jag vill att det ska lysa i strumpautomaten...


Och jag har äntligen köpt en ny glödlampa (en vanlig hederlig gammeldags 40-wattare) till den vänstra sänglampan, som inte gått att använda på flera dagar. Snacka om abstinens!


Maken, som är klokare än mig i resursförbrukningssammanhang, går runt och släcker. Mellan varven nyktrar jag till och får dåligt miljösamvete, men sen får jag återfall och tänder igen. Ofta gör jag det utan att ens tänka på det. Undrar just om det finns något slags rehab för såna som mig? 

"Hej, jag heter fröken Grön, och jag är en obotlig lamptändare."

fredag 12 september 2014

Känna efter

Eftermiddagssolen väller in i röda rummet. Jag ligger i soffan efter ännu en avslutad arbetsvecka och känner in helgen. Känner jag inte lite halsont också? Och så där lite "krypigt" i bihålorna? Man ska nog inte känna efter för mycket...


Jag kravlar mig upp och tänker att jag nog ska passa på att ta en före-bild i hörnan med de två piedestalerna. Med tanke på den rasande fart som veckorna har nu, så står det ju inte på förrän det är dags att ersätta piedestalerna med julgran...

torsdag 11 september 2014

Dagar som denna

Dagens datum får en onekligen att reminiscera över det som varit, reflektera över det som är och rysa över det som kanske kommer. Dagar som denna blir tacksamheten över det liv som tillfallit mig i ödets lotteri alldeles extra påtaglig...


onsdag 10 september 2014

Bonderøven

På onsdagkvällar infaller en av veckans absoluta TV-höjdpunkter: DR:s härliga serie 'Bonderøven' (som har fått den makalöst töntiga titeln 'Hundra procent bonde' i Sverige), där man får följa bonden tillika naturbarnet Frank och hans lilla familj hemma på deras gård på Jylland. Gården drivs med gammal teknik och gamla metoder så långt det går, och Frank själv är precis som Lotta på Bråkmakargatan; han kan nästan precis allting, och det han inte kan ser han till att lära sig.

Bildkälla

Dramaturgin är underbar: Frank sår. Frank skördar. Frank brygger öl. Frank bygger hus. Frank matar höns. Frank slaktar gris. Frank tar farväl av sin gamla mössa. Frank skaffar en ny mössa. Frank torkar ensilage i ladan. Frank är stolt över sitt persikoträd. Frank kör över sin frus loppisfynd med traktorn. Frank plockar bär med sina barn. Frank slipar sin yxa. Frank skrattar. Frank är en glad skit. Och det är bara sååå makalöst härlig TV! 

Tror ni mig inte, så slå på SVT1 ikväll klockan 21.30 så får ni se!

tisdag 9 september 2014

Svartfläcksjukan

För andra sommaren i rad drabbades mina Louise Odier-rosor av svartfläckssjukan, och tyvärr inte så lite heller. När jag googlade problemet på internet kom jag fram till att just Louise Odier är en av de rosor som lätt drabbas av den här svampparasiten, och att dess sporer lätt övervintrar i jorden och angriper rosen på nytt året efter. Jag plockade blad och plockade blad och plockade blad, tills det nästan bara var stammar och blommor kvar. Tradigt på en sådan fin ros...


Till slut tröttnade jag och grävde helt sonika upp alla tre plantorna. Jag klippte ner dem rejält och stoppade ner dem i en pallkrage, och med rötterna i osmittad jord tar de sig minsann hur bra som helst. Nu återstår det att se var plantorna hamnar mer permanent. Någon garanti för att svartfläcksjukan håller sig borta finns det naturligtvis inte, men man måste ju försöka. För säga vad man vill om Louise Odier, men när hon är frisk och blommar som allra bäst, så är hon baske mig en av de trevligaste rosorna i trädgården!