torsdag 29 januari 2015

Fåglar här och där

Eftersom maken gillar korpar, så blev Hugin och hans kompis Munin från Oscar & Clothilde en fin försenad julklapp att ta med hem från min shoppingrunda i Kristianstad för ett par veckor sedan. Nu står de små krabaterna i söderfönstret i röda rummet, på varsin sida av den gamla sjuarmade ljusstaken som stod där sedan tidigare. Härligt kaxiga!


Själv har jag mest pippi på ugglor, men det visste ni ju redan. De dyker upp lite här och var, både inomhus och utomhus. Om jag samlar på dem vet jag inte precis, för jag köper bara sådana jag tycker har något speciellt, och nästan bara på loppis. Två av mina favoriter är gjorda i porslin och sitter och häckar uppe på det lilla väggskåpet i gröna rummet. Varför jag gillar dem vet jag inte riktigt. Egentligen är de ganska fula, men roliga ändå på något sätt. 


I gröna rummet hänger det en tavla som föreställer en fiskmås. Det är den enda riktiga tavla jag har ägt i hela mitt liv, och är köpt på ett konstgalleri i Malmö.  Den passade alldeles utmärkt i stilen när vi bodde i lägenhet där. Vid flytten hit till "Glesbygd" fick den naturligtvis följa med, fast jag får nog erkänna att den inte riktigt gör sig riktigt lika bra på den grönblommiga tapeten här...


Och ovanpå spiskassetten står en gjutjärnshöna; mitt surrogat för riktiga höns. Hmmm... Jag har fortfarande inte gett upp tanken på att någon gång i livet bli ägare till den verkliga varianten. 


Om man går runt och tittar, så hittar man faktiskt ännu fler fåglar av olika slag i inredningen här hemma. Någon tanke i det har vi egentligen inte haft, det har liksom bara blivit så. Kanske har vi pippi på pippifåglar, helt enkelt!

onsdag 28 januari 2015

Smedjan

Som ni nog vet är Solhäll en gammal smedsbostad. Den gamla smedjan ligger dock inte på vår tomt, utan snett mitt emot oss, på andra sidan gatan. Det är inte vi som äger den, utan Hembygdsföreningen i byn. Här inne finns arbetsredskap och andra föremål kvar från tiden då smedjan var i bruk, men idag råder inte längre någon verksamhet här, mer än att man öppnar upp för någon visning då och då. Det är en läcker gammal byggnad, som verkligen sätter sin prägel på gatan där vi bor.


Vi har varit himla dåliga på att forska djupare i Solhälls och smedjans historia, men vet iallafall att det har bott minst två smeder här. Den sista var Allan Alfredsson, som bodde här före oss. Han testamenterade både hus och smedja till Hembygdsföreningen, som i sin tur sålde Solhäll till oss. I samband med köpet fick vi den här bilden på smeden "in action" ute i sin smedja. Så roligt att ha en sådan bild! 


Alfredssons alster går att finna lite överallt här i byn; hans snirkliga och lite "blommiga" stil är lätt att känna igen. Han smidde sitt eget gravkors, som finns att beskåda på kyrkogården här i "Glesbygd" (och som faktiskt hängde ute på Solhälls glasveranda fram till den dagen han dog), och när jag var på föreläsning nere på församlingshemmet i lördags så hittade jag en av hans golvljusstakar där. När vi var på visning på Solhäll inför husköpet, så stod det en liknande ljusstake kvar på vinden, som vi frågade om vi möjligen skulle kunna få köpa, men Hembygdsföreningen ville (av förståeliga skäl) behålla den. Jag tycker den är riktigt fin! (Fast den står bak och fram på bilden.)


Förra året hittade vi Alfredssons gamla skolbetyg och arbetsbetyg i en gammal skänk som stod i ladan. Här kan man bland annat se att han gjorde en del arbeten för Wanås gods, som ligger här i kommunen. En arbetsplats som tyder på att han verkligen var en duktig smed.


I lördags, när snön började kana från plåttaket på smedjan, så hängde den ner som en vit "gardin" på långsidan. Det såg så himla roligt ut!


Hade man stått kvar tillräckligt länge, så hade man nog fått hela rasket över sig. Nästan som en lavin!


För något år sen hände det ofta att vi såg en liten kattuggla, som satt där uppe i skorstenen och sov middag. Fast nu har vi inte sett den på ett tag, så den har nog flyttat någon annanstans. Jag saknar den och hoppas att den vill komma tillbaka!


Det känns fint att bo granne med en gammal smedja. Den är himla charmig och utgör ett härligt historiskt vingslag i vår vardag. Och även om den onekligen börjar se lite gisten och skev ut, så hoppas vi att den får finnas kvar även för kommande generationer här på gatan.

tisdag 27 januari 2015

Att hedra sitt nyårslöfte

Jag håller mitt nyårslöfte om att unna mig en ny bukett tulpaner varje vecka. Ibland till och med TVÅ samtidigt! Vackrast hittills är buketten som inhandlades på byns finaste lilla blomsteraffär i lördags: Tulpaner i olika rosa/vita nyanser, blåbärsris och några lila anemoner som gömmer sig lite här och där. Det gröna sprötiga heter något som börjar på "t..." som jag tyvärr har glömt. (Någon som vet?) 


Nog blir vintermånaderna lite lättare att tackla, när man kommer hem och möts av den här härliga synen! Det är inte så tokigt med nyårslöften, iallafall. Åtminstone inte de som är lätta att hålla, hihi!

måndag 26 januari 2015

Pièce de résistance

Med risk för att trötta ut er helt med mitt eviga hylltjat, så kan jag iallafall meddela att vår pièce de résistance är färdigsnickrad! Idag kom alltså krönlist och golvsockel på plats, och nu står vår platsbyggda bokhylla där och tronar i sin lysande trärena glans. Vilket jobb han gjorde, den lille snickarpågen! Vi är så makalöst nöjda!


Nu återstår bara slutfinishen, som vi får stå för själva när vi väl har bestämt oss. Med tanke på stilen i det övriga rummet, så lutar det faktiskt åt att vi kör på makens alternativ, att hitta en snygg träbehandling av något slag. Tanken är iallafall att hyllan inte ska bli jättemörk, och dessutom vill vi försöka undvika en ytbehandling som drar till sig mer damm än nödvändigt. Kanske kan man ta fram den där gamla burken dekorvaxolja (från golvprojektet förrförra året) och prova på en överbliven brädstump? Vi har fram till helgen på oss att grunna vidare.

söndag 25 januari 2015

Nytt hallbord

Eftersom min Malmö-väninna redan i höstas insåg vilken guldgruva "Glesbygds" loppisar utgör, så tog vi oss en liten sväng efter frukostföreläsningen igår. Bara här i byn finns det ju tre ställen inom gångavstånd från Solhäll som håller öppet om lördagarna, så det blev en liten lagom runda. Bästa fyndet gjorde jag själv faktiskt. På Erikshjälpen stod nämligen ett litet grått bord med svängda ben och "fotklackar" och fullkomligt ropade mitt namn. Ännu ett sånt där fynd som jag släpar hem utan att ha den minsta plan för vart det ska ta vägen, men för 70 (ja, SJUTTIO!!!) kronor vore det ju nästan kriminellt att inte slå till. 

Väl hemma med mitt fynd konstaterade maken ganska snart att det där lilla bordet nog minsann skulle passa bra i hallen innanför glasverandan (som vi lite halvt på skoj kallar biblioteket, eftersom den fram till nu har inrymt husets enda bokhyllor). Och tänk, det gjorde det ju också! Alldeles helt perfekt!


Lådan har fantastiskt fina snickrade fack och rymmer redan mitt måttband och lite annat sånt där som man vill ha nära till hands, och färgen är ju redan som klippt och skuren. Hur i allsindar kan man sälja ett sånt gediget hantverk, som faktiskt känns antikt på riktigt, så billigt?? Och vem skänker bort sådana här grejer överhuvudtaget??? Det övergår mitt förstånd. Fast glad för det är ju jag, som nu har ett helt perfekt nytt gammalt bord i hallen!

lördag 24 januari 2015

Hej Gunnel!

Redan strax innan klockan 9 imorse var det fullsatt kring borden på Församlingshemmet nere i backen, dit jag och halva "Glesbygd" hade tagit oss för att avnjuta ett fantastiskt digert frukostsmörgåsbord och lyssna på trädgårdsprofilen Gunnel Carlsson. Gunnel, som är särdeles kunnig och en synnerligen god berättare, pratade om sin gröna passion och visade bilder från sin egen trädgård. Dessutom fanns det många bekanta ansikten i publiken, vilket gjorde tillställningen extra rolig. Det blev verkligen en angenäm start på dagen!


Min Malmö-väninna hade turen att vinna Gunnels fina bok "Min gröna passion" i en utlottning, men jag passade faktiskt också på att köpa den och få en handskriven hälsning av författarinnan själv på försättsbladet. Det blir härlig läsning i väntan på våren!

Ni andra trädgårdsälskare där ute kan redan nu skriva upp den 3 juli 2016 i era kalendrar, för då går Tusen Trädgårdar av stapeln igen. (Långt fram i tiden kan man tycka, men vi vet ju alla hur snabbt tiden går.) Mer om det kan ni läsa på www.tradgardsriket.se, där ni också hittar Gunnels blogg. Kanske bloggar hon rentav om besöket i "Glesbygd" idag!

fredag 23 januari 2015

Mera hylla!

Efter jobbet hade jag tur och fick skjuts hem med en kollega. Tur var väl det, så ivrig som jag var att se hur arbetet med bokhyllan hade fortskridit. Jag kom hem i precis lagom tid för att hinna klappa om snickaren ute på uppfarten, och väl inne i stugan gjorde jag nästan vågen av förtjusning. Sidor och hyllplan har tillkommit under dagen, och även om krönlist och golvlist (ni ser själva på bilden hur ojämnt golvet är) inte kommer på plats förrän på måndag, så kan jag säga redan nu att vi är sååååå nöjda med vår nya möbel. Tänk så många böcker vi kommer att få plats med här! Håkan Nesser fick den stora äran att bli testpilot. 


Makalöst att det redan är fredag. Nu väntar jag hem min man och en av mina bästis-väninnor från "Storstad", som kommer för att sova över och hänga med på frukostföreläsningen med Gunnel Carlsson imorgon. När alla är på plats blir det fredagsmys för hela slanten!

P.S. Som svar till Skorpan kan jag berätta att det vedertagna begreppet för en person som undervisar i svenska faktiskt är svensklärare. Huvudprincipen när man sätter samman tvåstaviga ord som slutar på -a (och många på -e) är att vokalen trillar bort. Man säger till exempel flickkläder istället för flickakläder och månsken istället för månesken. Sen är det naturligtvis så att talspråket vinner mark även över det skrivna ordet, så svenskalärare blir vanligare och vanligare även i skriftspråk. Men som den språkfascist jag är, så håller jag naturligtvis hårt på de grammatiska reglerna, hihi! D.S.