onsdag 29 juli 2015

Hylla och fönsteröppnare

Ända sedan vi hämtade hem växthuset har vi haft en tillhörande aluminiumhylla liggande i ladan. Jag har inte kunnat sätta upp den eftersom jag inte hade några profilskruvar kvar att sätta upp den med, men det köpte jag på Willab Garden i fredags. Problemet var sen bara att jag inte kunde hitta konsollerna. Jag var säker på att jag hade lagt dem på ett fiffigt ställe, och det hade jag: I hinken jag använde när jag putsade alla fönster. Hmmm... 


Tre dagars letande tog det innan jag hittade dem, men i förrgår kväll kunde jag äntligen sätta hyllan på plats, och vips så fick jag ännu mer yta att ställa krukor och småpryttlar. Paprikorna har fått komma upp på första parkett. Så bra att vattnet kan rinna rakt ut på den oömtåliga hyllan när man vattnar! Till våren kommer jag kunna ha frösådder här uppe. 


På Willab Garden köpte jag också en automatisk fönsteröppnare, som öppnar och stänger fönsterluckan helt på egen hand, beroende på temperatur. Hur den funkar begriper jag egentligen inte, men det gör den, och mallig är jag som lyckades sätta upp den alldeles själv. ("Tänk, jag kan allting nästan!" som Lotta på Bråkmakargatan säger, hihi!)


Modellen heter Ventomax och är speciellt gjord för att kunna lyfta ett glasfönster. Den kostade bara 229 kronor nu på sommarrean, men det ordinarie priset 259 kronor känns ju inte så blodigt heller. Väl investerade pengar, if you ask me. Nu slipper jag springa och öppna och stänga stup i kvarten. (Fast jag springer ner hit stup i kvarten iallafall, hihi!)

tisdag 28 juli 2015

Vattenkanna runt halsen

Vad passar väl bättre för en trädgårdsnörd som jag än en vattenkanna som man kan bära runt halsen? På hantverksmässan i Båstad i fredags stod en kvinnlig silversmed (som jag tyvärr har tappat namnet på) och sålde just sådana. Oemotståndliga!


Så nu har jag en vattenkanna i silver dinglandes i en kedja på bröstet. Oemotståndlig, som sagt!

måndag 27 juli 2015

Nya växthuspryttlar

Några nya pryttlar har flyttat in i växthuset efter vår resa uppåt landet förra helgen. Tomaterna har fått en ny bänk att stå på, som vi plockade upp på ett antikställe 8 km norr om Motala på vägen hem. Prismässigt var det inget loppisfynd direkt, men det passar så himla bra för ändamålet och var precis vad jag hade letat efter.


Under bordet står en trälåda med Halmstad tryckt på kortsidorna, som jag hittade redan veckan innan i en retrolada utanför Lönsboda. De gamla träkäglorna kommer från ett kuriosaställe i Fagersta. De är egentligen gjorda för att banka på stämjärn med, men jag tycker de är himla dekorativa i all sin klumpighet.


Den gröna krukan fick jag på köpet utanför Motala, och den lilla pallen blev min för en tia på ett loppisställe längs vägen mellan Örebro och Askersund.


För övrigt började jag jobba idag, efter att ha varit ledig i fem veckor. Det kändes rätt bra med regn och en biltermometer som visade 8 grader när jag körde imorse. Jag mjukstartar med fyra dagar och är ledig på fredag igen. Det är ju dumt att förta sig redan första veckan, hihi!

söndag 26 juli 2015

Villa Englaro

Jag vill så gärna visa er några fler bilder från vår vistelse förra helgen på Villa Englaro B&B i Ängelsberg. Så många somrar har jag åkt förbi och tänkt att i det där fantastiska huset skulle man bo någon gång, och den här gången blev det äntligen av.


I huset bor ett supertrevligt värdpar, som hyr ut två sovrum på första våningsplanet, som är skilt från deras egen bostad. Redan när man parkerar nere på vägen och kliver innanför den svarta järngrinden, så inser man att det här är ett ställe utöver det vanliga. 


Trädgården är lika fantastisk som huset! Rosor och perenner gör sitt för att bidra till upplevelsen av att man har hamnat i en sagovärld.


När man har tagit sig upp för trappan på sidan av huset, så möts man av en charmig gårdsplan med läckra uthusdörrar.


Mittemot gårdshuset ligger ingången till själva huset, och här utanför kan man slå sig ner och vila lite grann. (Den där gröna sittgruppen hade passat utmärkt bra i min köksträdgård, hihi!)


När man kommer in ligger B&B-våningen rakt fram. Från en liten hall och ett TV-rum kommer man ut på den fantastiska altanen, med utsikt mot det gamla stationshuset och sjön Åmänningen. Här vill man sitta länge och bara njuta!


Vi bodde i rummet längst in på den här våningen, bakom fönstret som skymtar där på hörnet bakom vildvinet.


Och vilket rum, sen! Stort, grönmålat och möblerat och inrett med fantastiska antikviteter. 


På det lilla halvmånebordet vid det ena fönstret väntade en flaska välkylt välkomstbubbel och en färsk bukett blommor från trädgården. Så himla rart!


Det kändes nästan som att sova på en herrgård. Skön säng!


Aldrig tidigare har jag bott på ett ställe med väggmålning och staty på rummet!


Utanför vårt rum fanns ett gemensamt TV/vardagsrum, där man kunde sitta på kvällarna och mysa.


I våningen fanns det också ett fullt utrustat kök, där man kunde laga sin egen mat om man ville. Hur hemtrevligt är inte det här?


Det andra sovrummet (som stod tomt vår andra natt där) gick i gult och rött, och var också väldigt vackert.


Även detta rum var inrett väldigt personligt, med antika möbler och vackra saker.


Frukost serverades uppe i värdparets egen matsal, en våning upp. Det var mycket gott att välja på, kan jag lova.


Efter två fina dagar lämnade vi Englaro, mer än nöjda med vår vistelse. Det här stället gör verkligen skäl för sitt namn. Hit återvänder jag gärna igen!

lördag 25 juli 2015

Rena rama drömmen

Med det tyska regnovädret på ingång satte maken och jag lite fart i förmiddags. Nu är kastanjestaketet äntligen uppe, och hurra vad fint det blev! Precis så där naturligt spretigt och Beatrice Potter-charmigt som jag hoppades på. Det är nästan så jag blir lite tårögd!


Kanske finns det andra sätt som är bättre, men vi fäste staketet med rostfri skruv i pålarna; ibland genom öglor i ståltråden och ibland rakt igenom en träspjäla. Det håller väl inte för en stormande tjur precis, men en och annan höststorm ska det nog tåla. Pålarna ska jag nog ta och såga av en bit sen, så att de smälter in lite mer i helheten.


Sen kom regnet. Och sicket regn, sen. Men vem bryr sig om det när man har så roligt? Dessutom har man ju regnkläder för just sådana tillfällen. Jag körde några lass sten och flera lass grus för att börja fixa till slutfinishen i köksträdgården. När det började åska satte jag mig i växthuset och kurade. Så himla myyyyyysigt med smattrande regn på glasrutorna!


Jag ska kratta ut gruset lite bättre sen; i synnerhet runt pallkragarna där det kom lite ojämnt. På bilden ser det nästan ut som om den bortersta pallkragen håller på att sjunka ner i jorden, hihi! Ingången är inget speciellt än så länge, bara en öppning mellan två pålar som rymmer en skottkärra. Kanske hittar jag på något roligare här framöver.


Att fota i ösregn är ingen höjdare, men nu har ni iallafall fått en liten tjuvtitt på hur det blir. "I en trädgård är drömmarna alltid större än verkligheten," sa de i TV-programmet 'Strömsö' på SVT häromdagen. Det tyckte jag var så himla bra sagt då, fast nu tycker jag minsann att min verklighet har blivit rena rama drömmen.

fredag 24 juli 2015

I startgroparna

Över en skål fil med müsli och vinbär från trädgården laddar jag upp för dagens utflykt: En tur till Båstad med besök på Willab Garden och framförallt den årliga Hantverksmässan. Pricken över i blir träffen med två utlandsboende väninnor, som håller till i krokarna där på sommaren. Vi träffades som au pairer i USA för 25 år sedan och har hängt ihop sedan dess.


Nog känns det där kastanjestaketet vansinnigt lockande, men det kommer ju en dag imorgon också. Jag får gå och längta lite idag!

torsdag 23 juli 2015

Grus på plats

I förmiddags införskaffade jag ny markduk på vår lokala järnhandel (som har absolut allt man frågar efter), och därefter tog jag maken med mig till bygghandeln längre upp i backen för att fixa stolpar till staketet. Vi köpte vanliga impregnerade stolpar, som blir gråa och fina efter ett tag. Maken hade knappt hunnit slå i den sista stolpen förrän Växtmästaren i Osby ringde för att meddela att mitt kastanjestaket fanns redo för hämtning. Snacka om tajming!


Sen fixade och trixade jag lite med plattorna och målade en pallkrage, innan det var dags för grus. Efter konsultation av grannen i norr (som är minst lika trädgårdsnördig som jag), så hamnade en av pallkragarna på andra ledden. Nu slipper jag gräva upp blåbärsbuskarna och plantera om dem någon annanstans, och så blir det ju riktigt trevligt med en liten rumsdelare.


Mer grus ska dit, men nu börjar man kunna skönja hur slutresultatet kommer att bli. Vid sidan av växthuset blir det som ett litet öppet torg, där jag tänker mig en liten mini-uteplats av något slag. 


Under hasseln kommer jag aldrig komma åt att rensa ogräs när staketet kommer på plats, så där har jag lagt markduk, planterat in några ormbunkar och börjat stensätta runtomkring. Min uppstammade hagtorns-bonsai blev ännu charmigare nu när gruset kom på plats.


Det blir bra det här! Jag längtar tills det är dags att börja med staketet, men nu ger jag mig för idag.